Dag 1, torsdag 20 mars

Avresedagen

Efter en lång träningsperiod och med mycket pysslande med toppning av träningen (volym -intensitet) så var det äntligen dags. Vi (Daniel Hillgren, Daniel Frisén, Kennet Sohlberg, Jeffrey Ige och jag själv) hade bestämt att vi skulle åka 07.30 från Höghammarhallen och med samling 10.30 på Arlanda, där Mikael Malmer och Mats Claesson skulle möta upp oss. Det märktes på stämningen i bilen att grabbarna var laddade och klara för uppgiften som väntade. Att bli uttagen i landslaget är stort och det blir ännu större när man får höra om uttagningskriterierna från SHIF och Friidrottskommiteen. Alla som blir uttagna skall vara klara medaljkandidater. Det är de direktiv jag har fått som Förbundskapten från förbundet. Det är också därför som truppen är smal men självklart beror det också på ekonomin. Till detta mästerskap hade jag tagit ut två nya aktiva som skulle få debutera i landslaget. Det var också dessa två Jeffrey Ige och Kennet Sohlberg som var mest nervösa.

Bilresan ner till Arlanda gick bra, vi hade en liten bensträckare vid Gävle bro. Väl framme vid Arlanda mötte grabbarna upp oss och vi checkade in på självincheckningen. Efter det tittade vi lite inne på Tax-free shopen. Efter 1.5h väntan med kortspel och småprat klev vi på flyget mot Köpenhamn där vi skulle mellanlanda och få vänta ytterligare 1 h. I Danmark fick vi ej någon tid över till shopping utan vi åt några mackor och klev sedan på planet mot Warzava. Allt flöt på mycket bra och all packning kom fram. På flygplatsen i Warzava möttes vi av en icke engelsktalande chaufför som skulle köra oss till sportcentrat i Spala där tävlingarna skulle gå av stapeln. Resan tog 1, 5h. Det är ej optimalt att ha en så lång resdag dagen innan tävling, men arrangörerna hade lagt programmet så och vi har ej ekonomin för att resa ner flera dagar innan. Väl framme så checkade vi in på hotellet och sedan åt vi middag. Efter middagen så samlades den svenska truppen tillsammans med arrangörerna, INAS presidenten Jos Mulder samt Jose Costa Pereira för att kontrollera klassningen av de aktiva. Detta har numera blivit mycket hårdare efter att Spanien fuskade i Sydney Paralympics. De skickade ett icke utvecklingsstört basketlag. Detta ledde också till att klass U(20) ej får vara med i Paralympics Athen 2004. Sverige är dock inga fuskare så allt gick bra. Efter detta så delades alla landslagskläder ut, dessa har vi fått tagit över efter SFIF som har köpt en ny kollektion. Innan läggdags så spelade grabbarna lite biljard, detta medan jag gick på det tekniska mötet i några timmar. Runt 23.00 så var det äntligen dags att sova.

Dag 2, fredag 21 mars

Första tävlingsdagen

På morgonkvisten väcktes vi av Malmer runt 06.30. Vi inledde dagen med en information från gårdagens tekniska möte, vi delade ut nummerlappar och presenter från arrangörerna. Efter många timmars tänkande och grubblande så meddelade jag stafettlaget som skulle springa semifinalen (se ovan). Detta var ett svårt beslut för alla 5 är mycket bra. Det som talade för detta lag var att de är mer rutinerade och samspelta. Nu var det dags för frukost. Efter frukosten så vilade grabbarna lite och tittade på lite tävlingar för att komma in i atmosfären. Banorna hade vi redan känt på kvällen innan. På förmiddagen fick vi 2 st volontärer tilldelade som skulle följa och hjälpa oss under hela vistelsen i Polen. Runt 10.30 så samlades alla lagen för invigning av tävlingarna. Jeffrey och Malmer fick äran att bära flaggan. Det blev en lång och utdragen invigning med många tal och lite dans. Efter detta var det lunch och sedan tävlingsstart för Jeffrey som nu började bli mycket nervös. Callroom var 30 min före och sedan får man 20 min i ringen innan start. Detta var Jeffrey första stora tävling och nervositeten var hög. Startfältet var det bästa någonsin i kula förutom att en kille från Australien ej deltog. Jeffrey stötte mycket bra på uppvärmningen och då pratar jag om stötar på 11.70-12.00 meter. Jeffrey har redan nu kapacitet för längder runt 12.50m. Jeffrey inledde tävlingen som förste stötare. Han började med en kanonstöt……… men!!! Tappade kulan och det blev endast 10, 08m. Teknisk perfekt stöt förutom det sista. Tänk om!!! Tyvärr så öppnade alla de andra med stötar över 11m och det var ej bra för Jeffrey. Vi såg att kapaciteten fanns men efter detta blev han ännu mera nervös och han fick press på sig. Flera övertrampstötar följde och Jeffrey fick aldrig riktigt till det i någon mer stöt. Han slutade 6: a på 10.37 m, mycket besviken men trots detta en erfarenhet rikare. Polacken tog sedan ett nytt Inomhus -WR på längden 13.19. För silver krävdes endast 11.69m, detta gör Jeffrey nästan i sömnen, i vanliga fall. Detta var en nyttig lärodom för Jeffrey som nu har skaffat sig lite mera rutin inför sommarens VM. Där skall han ta revansch. Jeffreys första ord till mig var: - Nu skall jag träna ännu hårdare, för nästa gång skall jag spöa dem!

Detta kallar jag rätt inställning och jag är övertygad om att Jeffrey kommer att gå långt. Han är endast 18 år gammal.

Nu var det dags för stafettlaget att kliva in i tävlingen. Det var en otrolig taggning i laget och stämningen var på topp. En bra laganda. Sverige skulle starta på bana 4 i andra heatet. Detta var tur visade det sig. Jag hade tidigare på dagen påpekat för arrangörerna att det ej fanns några växlingszoner men arrangörerna brydde sig ej om detta. När första heatet med Portugal, Iran, England klev in för start kom ändringen. Det var endast skild bana i första kurvan och sedan in på gemensam. All vår växelträning var nu lite förgäves. Men grabbarna tog detta positivt och snappade kvickt upp förändringarna. Tyvärr gjorde ej Iran och England detta utan de sprang på skilda banor hela loppet. Portugal vann före England och Iran. Otroliga protester utlöstes men andra heatet med Sverige startade ändå. Hillgren på första sträckan sprang oootroligt bra och hängde Polen, växlade över till Mats endast ett par meter efter på personbästa(manuellt) 23.6. Mats var runt 20m före frankrike när han gick ut. Redan från första steget såg Mats seg ut, han tappade snabbt på Polen och Frankrike gick om i sista kurvan. Mats klockades på tiden 25 8. Frisen fick pinnen i en bra växling och gick snabbt upp i rygg på Fransmannen, Frisen kom dock ej om men kom in på personbästa 25.6. Polen hade redan nu ett långt avstånd och första platsen var klar. Kampen om andra platsen var desto viktigare. Redan i första kurvan var Micke förbi Frankrike och utökade avståndet hela vägen in i mål. Micke fick 25.8 och sluttiden blev 1.40.92 (eltid). Tiden var mycket viktig för det var ettorna och bästa 2 tiderna till final. Sveriges tid var mer än 1.5 s sämre än helgen innan på lägret i Eskilstuna. Sverige gick till final på bästa tid. De lyckliga grabbarna i stafettlaget gick nu till restaurangen för att äta middag. Då kom en av jurymedlemmarna fram till mig och sade att Iran och England hade lämnat in en protest och att loppet kanske skulle löpas om. Detta var ej bra för oss, för om båda lagen skulle få bättre tid än oss så var vi utslagna. I väntan på domslutet gick vi till biljard rummet för att spela lite. Runt 21.00 kom de och meddelade att loppet skulle löpas om dagen efter klockan 09.30. Nu väntade en lång nervös natt. Vi samlades till ett lite möte och pratade om detta samt även om vilka som skulle springa en eventuell final. Detta skulle dock bestämmas i morgon bitti efter omloppet. Spända inför morgon dagen gick vi alla till sängs.

Dag 3, lördag 22 mars

Andra tävlingsdagen

På morgonkvisten väcktes laget igen av den morgonpigga Micke runt 07.00. Mats och Daniel F hämtade mat biljetterna. Jag hade under natten grubblat på vem som egentligen skulle springa i stafetten. Skulle jag låta orutinerade men dock väldigt pigga Kenneth få springa eller rutinerade men sega samt även lite små förkylda Mats få springa. Hillgren hade persat, Malmer är otroligt bra man mot man, och Frisén som också hade satt personligt var givna i laget. Jag kallade till möte och meddelade grabbarna att alla fem skulle värma upp och de fyra piggaste skulle få springa. Sedan pratade jag individuellt med alla. De var otroligt laddade och det var en härlig stämning vid frukosten. Nu visade vi att det är en otroligt bra sammanhållning i laget trots att en av grabbarna skulle få stå över finalen. Första tävlingsstart hade Micke. Men först skulle loppet heat 1 springas om 09,30. Vi samlades vid målet för att se loppet. Det som gällde var att Iran och England inte fick ha bättre tid än oss. Starten gick, i andra kurvan sträckte Irans löpare baklåret och bröt loppet. Nu var vi finalklara. Det enda som nu återstod var att se om England fick bättre tid än oss och då också en bättre bana i finalen. Portugal förbättrade sin tid till 1.39.55 och England fick 1.40.52 vilket var bättre än oss. Vi fick bana 1. Nu var det dags för callroom för Micke. Då fick vi veta att några stryket sig pga för tätt program, försöket ställdes in och det blev semifinal direkt. Nu hade Hillgren kommit till uppvärmningen och var grymt laddad. De 16 bästa löparna någonsin var nu i semifinal. Hillgren hade bana 8 trots sin anmälningstid på 7.61 sekunder. Estländaren på bana 7 tjuvstartade. Den nästa som tjuvade skulle åka ur. Hillgren nu ännu mer nervös spände sig lite för mycket i starten, det släppte dock i mitten av loppet och han blev femma på tiden 7.72. I andra semin gällde att de tre första var i final, men ingen av de andra fick ha bättre tid än Hillgren. 4: an fick 7.73 och det innebar att Hillgren var i sin första VM final individuellt som åttonde man. Hela det Svenska laget samlades nu för att se 400 meter som vi för första gången i ett mästerskap valde att stå över för att verkligen satsa på 4* 200m och ha större chans att ta medalj. Det visade sig att vi skulle ha gått lätt till final om vi ställt upp. Nu var det lunch och sedan skulle vi upp på rummen och vila. Före nästa samling spelade vi också lite biljard och tänkte på annat. Det var nu dags för Kenneth att börja tävla. Kenneth var ooooootroligt nervös. Jag personligen har aldrig sett någon så nervös inför en tävling. Nu var det inhoppning och ansatsen stämde faktiskt mycket bra för Kenneth. Ingångshöjden var 1.50 detta brukar han i vanliga fall ta mycket lätt. Men i dag blev det tre rivningar. En nedbruten Kenneth lämnade innerplanen för att värma upp tillsammans med de övriga grabbarna i stafettlaget. Jag satte mig med Kenneth i några minuter för att lugna och prata ut med honom. Kenneth visade här en mycket bra sida, han laddade om och när uppvärmningen började var allt det negativa glömt. Lagandan och stämningen i gruppen gjorde honom lugn. Innan callroom tog jag ut laget (Hillgren-Solhberg-Frisén-Malmer). Tyvärr fick mats stå över denna gång han tog det mycket bra och peppade de andra. Starten gick och efter första kurvan låg Hillgren tätt efter den ledande Polacken. Denna gång släppte inte Hillgren ryggen på polacken utan vi växlade runt två meter efter och tio meter före Portugal. Hillgrens manuella tid på varvet var 23.5 sekunder vilket också är personligt rekord. Det var en mycket bra växling till Solberg som sprang skitbra, han tappade endast ett par meter på polen men gick från ytterligare två på Portugal. Växlingen till Frisén var bra men Portugals växling var ännu bättre. Redan efter första kurvan var Portugal ikapp och förbi Frisén. Tyvärr sneddade Portugisen in framför Frisén och störde hans rytm i löpningen. Frisén kom dock igen och höll ett avstånd på omkring 7meter vid växlingen till Malmer. England var nu tjugo meter efter oss. Växlingen till Malmer var dålig han stod still och tog emot pinnen. Här tappade vi mycket tid. Men Malmer visade här återigen att han är Sveriges bästa avslutare någonsin. Han tog in meter efter meter på Portugal och drog ifrån England ytterligare. Avståndet var dock för stort fram till tvåan, vi slutade trea på svenska rekord tiden 1.39.0 vilket är en förbättring med 1.3 sekunder. Polen satte nytt världsrekord. Nu var ordningen äntligen återställd igen. År 2002 var första året vi missade medalj i ett mästerskap sedan 1997. Glada och lyckliga killar gick till prisutdelningen. Middagen var härlig och vi var mycket lättade av att ha klarat av trycket att ta medalj igen. Kvällen blev lugn. Några av grabbarna gick och lade sig tidigt och de andra spelade biljard. Jag gick till sängs runt 23.00 mycket lättad och lycklig av att ha tagit ut rätt lag.

Dag 4, söndag 24 mars

Sista tävlingsdagen

Glada efter gårdagens brons medalj vaknade vi återigen av Micke som kom och knackade på vår dörr. Några av killarna hämtade mat biljetter och jag masserade Micke som skulle springa 400 meter semi. Efter frukosten vilade vi igen och en del spelade biljard med våra volontärer. Uppvärmningen flöt på bra och Micke visste att ettan plus bästa tid gällde för final. Mickes motstånd i heat 2 var en ryss en Iranier och en Fransman. Micke fick en bar start från sin bana 3 och kom ut på gemensam bana i rygg på fransmannen. 200 meter på 26 sekunder var perfekt efter ritningarna. Men då stack överraskande Iraniern och Micke hann ej haka på honom. Det blev snabbt en lucka på fem meter som Micke inte kunde ta i kapp. Mickes tid blev 55.29. På denna tid blev han totalt 6: a. Nu var det dags för Hillgrens final på 60 meter. Toppad och klar kände han sig i kanon form. Han klev ner i start blocken. On your marks, set Hillgren rörde sig lite men startern lät det gå vidare, tyvärr. Hillgren snubblade till och blev efter, men de sista trettio meterna sprang han otroligt starkt och lyckades bli sjua tre hundradelar efter femman och trettiofem hundra delar efter fyran. Hillgrens tid blev återigen 7.72 och han slutade sjua i världen i sin första individuella tävling. Nu var Sveriges tävlingar slut och vi gick till lunch och efter det följde fotografering, avslutningsceremoni och bankett. På banketten skulle vi mingla runt med aktiva, tränare, volontärer och ha skitkul.

Ni som är intresserade av vad som hände under sista kvällen måste prata med grabbarna om det för det tänker jag inte avslöja här.

Dag 5 måndag 24 mars

Hemresan gick mycket smidig och smärtfritt och vi anlände till Bollnäs runt 19.30.

Tack grabbar för väl genomförda tävlingar och Grattis till bronsmedaljen!